Om pneumokocker

Pneumokocken (Streptococcus Pneumoniae) är en bakterie som ingår i släktet streptokocker. Mindre allvarliga sjukdomar, där pneumokocker är den vanligaste orsaken, är öroninflammation och bihåleinflammation. Men pneumokocker är också den vanligaste orsaken till svåra, i värsta fall livshotande, infektioner som lunginflammation, blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Pneumokocker har goda möjligheter att föröka sig när man har en pågående virusinfektion, influensa eller en vanlig förkylning, som gjort att slemhinnorna skadats. Pneumokocker är en av de främsta orsakerna till dödsfall på grund av infektioner hos vuxna och globalt sett en av de vanligaste infektionerna som barn dör av.

 

Hur många doser av pneumokockvaccin behövs?

Alla barn i Sverige erbjuds pneumokockvaccin i det svenska barnvaccinationsprogrammet sedan 2009. 3 doser ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder. För barn äldre än 2 år, ungdomar och vuxna finns två olika typer av vaccin tillgängliga.

Du kan behöva båda två beroende på om du tillhör en riskgrupp eller inte.

Hitta din närmaste vaccinatör

 


 

Hjälper vaccinering mot resistenta bakterier?

Pneumokockvaccinering kan på sikt innebära att antibiotikaanvändningen minskar. Vaccinering leder till att individen är skyddad mot de varianter av bakterien som är resistenta. Studier från USA, som tidigt införde vaccinering av barn, visar att invasiv pneumokocksjukdom orsakad av resistenta stammar som vaccinet skyddar mot har minskat väsentligt.


 

Hur behandlas pneumokockinfektioner?

Idag är svenska läkare mycket restriktiva med att förskriva antibiotika vid okomplicerade luftvägsinfektioner. Det beror på att en alltför generös förskrivning av antibiotika kan leda till att bakterier utvecklar försvarsmekanismer och blir okänsliga för till exempel penicillin. Infektioner med dessa okänsliga (resistenta) bakterier kan sprida sig i samhället och ge upphov till mycket svårbehandlade infektioner. Det har man sett exempel på i många länder i världen. För att förhindra en liknande utveckling i Sverige, där det vanliga penicillinet fortfarande är verksamt mot nästan alla pneumokocker, antibiotikabehandlar man bara när det är nödvändigt. Barn med lindriga besvär, till exempel färgad snuva, får sällan antibiotika om de mår bra för övrigt.

 


 

Hur ofta behöver vaccinet mot pneumokocker fyllas på?

Detta varierar mellan olika vacciner och skiljer sig när det gäller vaccinering av barn respektive vuxna. Vuxna som ingår i riskgrupper rekommenderas först en dos med konjugerat vaccin (PCV) följt av en dos av polysackaridpneumokockvaccin (PPV) med minst två månaders intervall. De som redan fått det äldre vaccinet rekommenderas en dos konjugerat vaccin minst ett år senare. Till små barn under två år som vaccineras enligt barnvaccinationsprogrammet ges en dos konjugerat vaccin vid tre, fem och tolv månaders ålder.

För mer information, vänd dig till din vaccinatör.

Hitta din närmaste vaccinatör


 

Hur sprids smittan?

När du drabbas av en virusinfektion i luftvägarna kan risken öka för att också få en pneumokockinfektlon. Det beror på att virus skadar slemhinnorna i luftvägarna så att man blir mer mottaglig för bland annat pneumokockbakterier som kan orsaka lunginflammation. Man skulle kunna säga att en virusinfektion kan bädda för en efterföljande pneumokockinfektion.

Hos barn som är bärare av pneumokocker finns ofta bakterien i näsa och svalg under flera månader utan att de själva är sjuka. Eftersom små barn har nära kontakt med både varandra och vuxna finns det stor risk att de sprider bakterierna till omgivningen. Spridningen underlättas av att virusinfektioner (förkylningar) är väldigt vanliga hos små barn. När barnen hostar och nyser sprids både virus och de pneumokocker som barnen är bärare av.

 


 

Kan man bära på pneumokocker även om man är vaccinerad?

Ja vid vissa men inte alla typer av vacciner. Konjugerat pneumokockvaccin kan även skydda mot bärarskap, vilket inte det äldre vaccinet av polysackaridtyp gör. Ett så kallat bärarskap innebär att en person kan bära på bakterien utan att själv vara sjuk men smitta andra som riskerar att insjukna.

 


 

Vad skiljer konjugatvaccin från det äldre polysackaridvaccinet?

Pneumokockinfektioner kan delas in i två typer: Icke-invasiva och invasiva infektioner. Till de icke-invasiva infektionerna räknas luftvägsinfektioner, öroninflammationer och bihåleinflammation men även lunginflammation som drabbar lungvävnaden och lungans slemhinna.De invasiva pneumokockinfektionerna är ofta betydligt allvarligare och innebär att pneumokockbakterierna spridit sig in i blodbanan eller till andra kroppsvätskor. Hit räknas bakteremisk lunginflammation, som är den vanligaste invasiva pneumokockinfektionen, men även hjärnhinneinflammation och blodförgiftning. Invasiva pneumokockinfektioner är en vanlig orsak till både sjuklighet och dödlighet hos personer över 50 år.

Sedan mer än 40 år tillbaka har en typ av pneumokockvaccin, så kallat polysackaridvaccin, funnits tillgängligt mot invasiva pneumokockinfektioner hos vuxna. Polysackaridvaccin som endast är uppbyggt av bitar från pneumokockbakteriens kapsel saknar förmåga att ge tillräckligt bra skydd hos barn under två år. Det beror på att immunförsvaret hos så små barn inte är tillräckligt utvecklat. Därför rekommenderas inte denna typ av vaccin till barn under två års ålder.

I konjugatvaccin är pneumokockbakteriens kapselbitar kopplade till ett protein som aktiverar immunförsvaret på flera olika sätt. Minnesceller bildas vilket resulterar i längre immunitet än med polysockaridvaccin. Till skillnad från ett rent polysackaridvaccin kan det konjugerade vaccinet också påverka bärarskapet av pneumokocker. De som är vaccinerade med konjugatvaccin för inte smittan vidare till omgivningen.

Sedan september 2016 rekommenderar Folkhälsomyndigheten att särskilda riskgrupper ska vaccinera sig mot pneumokocker med en dos så kallat konjugerat pneumokockvaccin (PCV) först och en dos pneumokockpolysackaridvaccin (PPV) med minst två månaders intervall. Har man tidigare blivit vaccinerad med PPV bör man ta en dos PCV tidigast efter ett år.

Mer information om de olika typer av vaccin mot pneumokocker som finns på Folkhälsomyndighetens webbsida.

 


 

Vem bör vaccinera sig?

Förutom små barn rekommenderar Folkhälsomyndigheten vaccination mot pneumokocker för personer som är över 65 år eller löper ökad risk för allvarlig pneumokocksjukdom på grund av till exempel kronisk sjukdom (t ex hjärtsjukdom, lugnsjukdom, KOL, svår astma, diabetes) nedsatt immunförsvar pga sjukdom, behandling eller rökning. Personer över 65 år löper större risk att insjukna i allvarlig pneumokocksjukdom, särskilt de som tidigare har haft en pneumokockinfektion, till exempel lunginflammation.

Det finns två vacciner. Personer som ingår i riskgrupper rekommenderas ta bägge dessa vacciner för förstärkt effekt. Prata med din läkare/vaccinatör för mer information.

Hitta din närmaste vaccinatör

 


 

Vilka sjukdomar orsakas av pneumokocker?

Näst efter virus är pneumokocker den vanligaste orsaken till luftvägsinfektioner – både bland barn och vuxna. Särskilt vanlig är pneumokocker hos små barn. Även om de flesta barn är besvärsfria kan man ofta hitta pneumokocker i prov från näsa och svalg. Undersökningar visar att upp emot 50% av barnen på förskolor bär på bakterien utan att ha några besvär.

Pneumokocker är en av de vanligaste orsakerna till lunginflammation i alla åldrar. De är också en vanlig orsak till öroninflammation hos barn. Infektionen kan även sprida sig till blodet och ge upphov till blodförgiftning och hjärnhinneinflammation som har hög dödlighet.

 


 

Allvarliga och mindre allvarliga pneumokockinfektioner

Pneumokockinfektioner kan grovt delas in i två grupper. Icke-invasiva och invasiva infektioner. Till de icke-invasiva pneumokockinfektionerna räknas de vanliga, men nog så besvärliga, sjukdomarna som övre och nedre luftvägsinfektioner. Till övre luftvägsinfektioner räknas öroninflammation och bihåleinflammation. Lunginflammation (pneumoni) drabbar de nedre luftvägarna som lungvävnaden och lungans slemhinna.

Invasiv pneumokocksjukdom (IPS) är ofta betydligt allvarligare och innebär att pneumokockbakterierna spridit sig in i blodbanan (bakteriemi) eller till andra kroppsvätskor som exempelvis ryggmärgsvätskan. Till dessa sjukdomar räknas bakteremisk lunginflammation. Bakteremisk lunginflammation är den vanligaste invasiva pneumokockinfektionen.

Andra allvarliga infektioner orsakade av pneumokocker som spridit sig i kroppen är hjärnhinneinflammation (meningit) och blodförgiftning (sepsis). Invasiva pneumokockinfektioner är en vanlig orsak till både sjukdom och död hos äldre, där allvarlighetsgraden stiger med åldern.

Generellt kan man säga att de icke-invasiva formerna av pneumokocksjukdomar är mer vanligt förekommande, men de invasiva tillstånden i allmänhet är allvarligare.

 


 

Antibiotikaresistens

En alltför generös förskrivning av antibiotika kan leda till att bakterier utvecklar försvarsmekanismer och blir okänsliga (resistenta) mot till exempel penicillin. Därför är svenska läkare idag mycket restriktiva med att förskriva antibiotika vid okomplicerade luftvägsinfektioner.

Infektioner med dessa resistenta bakterier kan sprida sig i samhället och ge upphov till mycket svårbehandlade infektioner. Det har man sett exempel på i många länder i världen. För att förhindra en liknande utveckling i Sverige, där det vanliga penicillinet fortfarande är verksamt mot nästan alla pneumokocker, antibiotikabehandlar man bara när det är nödvändigt. Barn med lindriga besvär, till exempel färgad snuva, får sällan antibiotika om de mår bra för övrigt.

Vaccination kan därför vara ett viktigt verktyg i kampen mot att minska behovet av antibiotika. Immunisering genom vaccination är en av flera viktiga delar i det förebyggande hälsoarbetet.

 


 

Luftvägsinfektioner

Luftvägsinfektioner är infektioner som drabbar luftvägarna och dessa kan orsakas av virus eller bakterier. Näst efter virus är pneumokocker den vanligaste orsaken till luftvägsinfektioner – både bland barn och vuxna. De delas in i övre och nedre luftvägsinfektioner.

Övre luftvägsinfektioner drabbar svalg, hals, näsa, mun och öron. En vanlig förkylning, öroninflammation eller bihåleinflammation är exempel på övre luftvägsinfektioner.

Nedre luftvägsinfektioner drabbar luftrör och lungor. Lunginflammation och bronkit är exempel på nedre luftvägsinfektioner.

När du drabbas av en virusinfektion i luftvägarna ökar risken för att också få en pneumokockinfektion. Det beror på att virusinfektionen skadar slemhinnorna i luftvägarna så att du blir mer mottaglig för en bakterieinfektion. Man skulle kunna säga att en virusinfektion bäddar för en efterföljande pneumokockinfektion.

 


 

Pneumokocker i siffror

Det finns mycket fakta och statistik om pneumokocker och pneumokocksjukdom. Nedan presenteras några:

  • Infektionssjukdomar är enligt WHO den näst vanligaste dödsorsaken (25%) efter hjärtkärlsjukdomar (31 %) i världen. Bland de akuta luftvägsinfektionerna är lunginflammation den dödligaste och den vanligaste orsaken till lunginflammation är pneumokockbakterier.
  • Sjukdomar orsakade av pneumokocker finns över hela världen. Över en och en halv miljon människor avlider årligen till följd av allvarliga pneumokockinfektioner, där framför allt äldre är en stor grupp. Varje år dör också fler barn under fem år av lunginflammation än av någon annan sjukdom.
  • Cirka hälften av alla lunginflammationer orsakas av pneumokockbakterier. Varje år drabbas cirka en procent av den vuxna befolkningen i Sverige av samhällsförvärvad lunginflammation. 20 till 40 procent av dessa kräver sjukvård. Förutom individuellt lidande är detta även förknippat med höga kostnader för samhället. Med samhällsförvärvad avses smitta som inte är klart relaterad till sjukhusvård.
  • Dödligheten i lunginflammation bland äldre ligger på mellan 10 och 15 procent.
  • Pneumokockinfektioner blir vanligare med ökad ålder. Redan från 50 års ålder ökar risken att drabbas.
  • Folkhälsomyndigheten rekommenderar att riskgrupper och personer över 65 år vaccinerar sig mot pneumokockinfektioner.
  • Sedan konjugerat pneumokockvaccin infördes i det allmänna vaccinationsprogrammet 2009 har antalet fall av invasiv pneumokocksjukdom hos barn under två år mer än halverats i Sverige.
  • I takt med att befolkningen i Sverige, men också i resten av Europa, blir allt äldre väntas antalet invasiva pneumokockinfektioner öka. År 2010 fanns det cirka 3,5 miljoner personer över 50 år i Sverige, och denna siffra väntas stiga till ca 3.9 miljoner år 2020, det vill säga en ökning med drygt 400 000 personer.

 


 

Pneumokocker sprider sig lätt

Pneumokocker sprids genom nysningar, hosta eller nära kontakt mellan människor som bär på bakterien i näsa och svalg.

Särskilt vanligt är det att barn bär på pneumokocker och smittspridningen är störst i miljöer där många människor vistas på en begränsad yta, t ex daghem eller förskola, och under vintermånaderna. Därifrån sprider sig sedan smittan till föräldrar och anhöriga. och vidare ut i samhället.

Pneumokocker förekommer även i näsa och svalg hos friska personer, både barn och vuxna, utan att orsaka sjukdom – så kallat bärarskap. Detta betyder att personer som inte själva är sjuka kan smitta andra som riskerar att insjukna. Pneumokocker kan närmast betraktas som ”normalflora” i näsa och svalg hos små barn. Dessa blir dessutom vanligen bärare av pneumokocker under längre tid (en till flera månader) jämfört med äldre barn och vuxna (en till ett par veckor).

 


 

Vad är pneumokocker?

Pneumokocker (Streptococcus pneumoniae) är en bakterie inom släktet streptokocker. Pneumokocker förekommer normalt i näsa och svalg hos barn och ibland hos vuxna, men de kan också ge upphov till olika infektioner. Mindre allvarliga sjukdomar, där pneumokocker är den vanligaste orsaken, är öroninflammation och bihåleinflammation.

Pneumokocker är även den vanligaste orsaken till svåra, i värsta fall livshotande, infektioner som lunginflammation, blodförgiftning och hjärnhinneinflammation.

Pneumokocker passar ofta på att föröka sig strax efter en virusinfektion, till exempel i anslutning till influensa eller en vanlig förkylning.

 


 

Riskgrupper för pneumokocker

Det är de allra yngsta och de allra äldsta som löper störst risk men i alla åldrar finns grupper med ökad risk. Pneumokockinfektioner drabbar personer i alla åldrar men risken beror på hur väl vårt immunförsvar fungerar. Hos små barn, under två år, är immunförsvaret inte fullt utvecklat och när vi blir äldre börjar immunförsvaret försvagas. Risken för allvarliga pneumokockinfektioner ökar redan i 50-årsåldern, med en markant ökning efter 65 år.

Till riskgrupperna hör personer med kroniska underliggande sjukdomar som lungsjukdom, diabetes, hjärt-kärlsjukdom, njursjukdomar och kroniska leversjukdomar. Livsstilsfaktorer som rökning och alkohol ökar också risken att drabbas av pneumokockinfektioner. Personer där mjälten opererats bort eller funktionen på annat sätt skadats har i likhet med individer med nedsatt immunförsvar på annat sätt, sjukdom eller medicinering en ökad risk för allvarlig pneumokockinfektion.

Risken att drabbas av lunginflammation ökar bland annat med:

 

Även om pneumokockinfektioner i de flesta fall kan behandlas med antibiotika är vaccination en viktig åtgärd för att förebygga sjukdom och dödsfall särskilt bland små barn, äldre och riskgrupper. Sedan 1994 rekommenderar Socialstyrelsen att särskilda riskgrupper ska vaccinera sig mot pneumokocker. Socialstyrelsen föreslår även att personer över 65 år kan överväga vaccination mot pneumokocker. Sedan september 2016 rekommenderar Folkhälsomyndigheten att särskilda riskgrupper ska vaccinera sig mot pneumokocker med en dos så kallat konjugerat pneumokockvaccin (PCV) först och en dos pneumokockpolysackaridvaccin (PPV) med minst två månaders intervall. Har man tidigare blivit vaccinerad med PPV bör man ta en dos PCV tidigast efter ett år.
Anledningen är att personer äldre än 65år rekommenderas vaccination är att de har en ökad risk att insjukna i svåra pneumokockinfektioner, särskilt gäller det dem som redan tidigare har haft en pneumokockinfektion, till exempel lunginflammation. I dessa fall är risken för att återinsjukna i allvarlig pneumokocksjukdom betydande.


 

Orsaker till pneumokocker

Pneumokocker sprids genom nysningar, hosta eller nära kontakt mellan människor som bär på bakterien i näsa och svalg. Särskilt vanligt är det att barn bär på pneumokocker och smittspridningen är störst i miljöer där många människor vistas på en begränsad yta, t ex daghem eller förskola, särskilt under vintermånaderna. Därifrån sprider sig sedan smittan till föräldrar och anhöriga, och vidare ut i samhället.

Pneumokocker förekommer även i näsa och svalg hos friska personer, både barn och vuxna, utan att orsaka sjukdom – så kallat bärarskap. Detta betyder att personer som inte själva är sjuka kan smitta andra som riskerar att insjukna. Pneumokocker kan närmast betraktas som ”normalflora” i näsa och svalg hos små barn. Dessa blir dessutom vanligen bärare av pneumokocker under längre tid (en till flera månader) till skillnad från äldre barn och vuxna där bärartiden är kortare(en till ett par veckor).


 

Behandling mot pneumokocker

I dag är läkare i Sverige mycket restriktiva med att förskriva antibiotika vid okomplicerade luftvägsinfektioner. Det beror på att en alltför generös förskrivning av antibiotika kan leda till att bakterier utvecklar försvarsmekanismer och blir okänsliga för till exempel penicillin. Infektioner med dessa okänsliga (resistenta) bakterier kan sprida sig i samhället och ge upphov till mycket svårbehandlade infektioner. Det har man sett exempel på i många länder i världen.

För att förhindra en liknande utveckling i Sverige, där det vanliga penicillinet fortfarande är verksamt mot nästan alla pneumokocker, antibiotikabehandlar man bara när det är nödvändigt. Barn med lindriga besvär, till exempel färgad snuva, får sällan antibiotika om de mår bra för övrigt.

Penicillinresistenta pneumokocker uppstår när bakterier som är i kontakt med antibiotika (penicillin) så småningom ”anpassar sig” till sin omgivning och blir motståndskraftiga mot penicillin.

Genom att vaccinera små barn, riskgrupper och äldre mot pneumokocker minskar man både risken för svårbehandlade infektioner och behovet av penicillin och därmed minskar på sikt även uppkomst av antibiotikaresistenta pneumokocker. Med tanke på problemet med antibiotikaresistens i många länder kan det vara extra angeläget att se över sitt vaccinationsskydd mot pneumokocker inför en utlandsresa.

Hitta din närmaste vaccinatör

PP-PNA-SWE-0198:december2018